Har landat hemma i soffan. Har varit hemma sedan klockan femton ungefär och nu hart vi ätit, duschat och packat upp. Är helt slut och det känns rikligt skönt att vara hemma.
Goran är överlycklig över att vara hemma, just nu springer han runt och ser snygg ut i sina nya skjortor.
Glad kille:
På väg hem i flyget fick vi sitta vid nödutgången vilket betyder extra benplats!!
Goran blev väldigt glad över detta:
Just det, igår gick vi till samma restaurang som kvällen innan eftersom vi fick sjukt god mat och bra service. Hungrig som få blev Goran glad som ett barn på julafton när förätten kom in:
Jag tröttnade dock på surmulen, speciellt när han började böna och be om glass igen… Och vem kan motstå detta liksom?
Och se på fan, nog hjälpte lite glass alltid:
Även om det kanske inte alltid syns så har vi haft en sjukt bra resa i italien, vi har hunnit med att se det viktigaste och mest intressanta. 
det skumma är att vi träffat på ett annat par tre gånger som kände igen oss från flyget på väg dit. Vad är oddsen att träffa på dem nere i tunnelbanan i Rom? Speciellt jobbigt blev det första gången när jag säger ganska högt till Goran, i en full vagn: ”nu kan jag säga vilka dumma saker som helst utan att någon förstår, förutom du”… Två sekunder senare hälsar svenskarna på oss. Tur att jag inte sa något dumt 