Detta är ett tidsinställt inlägg, när ni läser detta är jag förmodligen ute i det förhoppningsvis otroligt fina juni-vädret, och kanske gör jag bort mig enligt nedan?…
Anyway, jag har – minst – två stycken riktigt korkade ovanor. Detta slog mig igår kväll när jag var ute på en power walk. Jag kan inte riktigt komma underfund med vilken som är pinsammast, det är upp till var och en att avgöra.
Ovana no1: Jag lyssnar alltid på musik när jag är ute och springer, dels för att det pushar på och dels för att musik gör mig riktigt glad. När det kommer en låt som är sådär löjligt bra, man känner direkt att humöret stiger, tempot i låten ökar och helt plötsligt bränner bandet man lyssnar på av ett trumsolo som heter duga – och det gör jag med. Jag börjar helt enkelt köra lite lufttrummmor (kanske sett värre ut om jag kört luftgitarr?) mitt i löpningen. Det kan ju onekligen inte se riktigt klokt ut.
Ovana no2: Också detta utspelar sig när jag är ute och springer eller går. Jag tänker stundvis väldigt mycket, bearbetar vad någon har sagt eller tänker igenom saker jag bör prata ut med vederbörande om, eller liknande. Detta leder till att jag väldigt ofta för dialog med mig själv i huvudet, jag spelar upp små scenarion om vad som kunde hänt/har hänt och ofta gör jag detta på ett alldeles säreget och komiskt vis – vilket givetvis resulterar i att jag brister ut i asgarv. Inte undra på att folk byter till trottoaren på andra sidan av vägen när jag kommer… 
Måste försöka göra mig av med dessa ovanor, alternativt springa/gå där ingen ser mig. På morgonen mellan 05:30-06:30 är det dock lugnt för då är det inte så mycket folk ute ändå 